Morden i Masugnen del 1: "Jespö"

Här kommer en berättelse om sanningen bakom Café Masugnen. Det är en lääääskig story så läs inte om ni är rädda för stavfel, hemska formuleringar och dålig fantasi!!!
ENJOY!!!



MORDEN I MASUGNEN

Del 1: ”Jespö”

 

Det var en gång ett litet samhälle i Småland där man levde fridfullt. Samhället hette Åryd. Åryd var en liten by som inte hade mycket att erbjuda förutom den stora Masugn som man förr i tiden livnärde sig på. Året var 1810. På den tiden bodde det en liten pojke som hette Jespö med sin familj i Åryd där hans far jobbade i Masugnen och eftersom barn inte gick i skolan fick även barnen jobba där deras fäder arbetade. Jespö jobbade som råttfångare. Det fanns otroligt många råttor i den stora ugnen och det var barnens jobb att se till att det inte blev för mycket av dom på arbetsplatsen. Jespö hatade sitt jobb. Han drömde om att starta ett café med Kaffe&Våffla som specialitet.

-          Vad sitter du och drömmer om, Jespö! ropade Lars Klassing, som var chef över arbetarna. Han var snäll men han tyckte att Jespö dagdrömde lite för ofta.

-          Förlåt, herr Klassing, jag dagdrömde bara lite, sa Jespö lite nervöst och satte sig upp med kvasten för att se om han kunde se några äckliga råttor.

Senare den eftermiddagen var Jespö så trött att han somnade i ett mörkt hörn och när han vaknade förstod han att det hade blivit kväll. Han hade suttit med sitt lilla anteckningsblock och ritat upp sitt drömcafé med menyer och allt. Caféet skulle ligga i det lilla stenhuset bredvid Masugnen. Han log åt sina smarta idéer och han skulle precis resa sig upp när han hörde två högljudda röster närma sig och han bestämde sig fort att sätta sig i sitt mörka hörn igen. Rösterna tillhörde två män och ju närmare de kom kunde Jespö allt mer tyda vad som sades.

-          Du är skyldig mig mycket pengar, herr Bertsson! sa den första mannen med en sådan hög och hemsk röst att Jespö kröp ihop allt mer.

-          Jag har inte råd att betala tillbaka just nu… min fru har fött vårt tionde barn! sa den andra mannen med en nasal och rädd stämma.

-          Då kanske du inte skulle lånat pengar för att supa skallen av dig, sa den hemska mannen. Rösten var inte längre högljudd utan det var en lugn och sansad röst.

Jespö satt som förskräckt. Vad skulle han göra? Det var nog bäst att bara sitta här tills männen bestämde sig för att lämna byggnaden.  Han visste vem Bertsson var. Greger Bertsson bodde på Värendsvägen i byn med sin tjocka fru och deras många barn och han hade stora problem med spriten hade Jespö hört hans pappa säga till Jespös mamma ett flertal gånger. Den andre mannen visste inte Jespö vem det kunde vara och han kunde inte se dom tillräckligt. Precis när Jespö satt och tänkte på vad Bertsson hade gjort med pengarna han lånat hörde han ett fasansfullt skrik. Jespö blev så rädd att han råkade slå till en tunna som var vid hans fötter och tunnan åkte i golvet med ett högt ljud.

-          Vem där?

Det var den hemske mannen som ropade. Jespö blev helt kall. Han ställde sig upp och såg en man komma närmare honom. Han kunde inte se ansiktet på mannen men han kunde se hans armar och ben. Händerna var täckta av blod och i höger hand höll mannen i en kniv.  Jespö gick långsamt mot dörren och mannen började med stora kliv följa efter. Jespö började springa och han kände rädslan inom sig. Han visste att den onde mannen var efter honom och den enda chans han hade var att springa så fort han bara kunde. När han nästan hade nått dörren kände han hur golvet under honom gav vika och som i slowmotion ramlade han igenom bräderna och han låg på det hårda stengolvet i källaren. Det sista han såg när han låg där var en man som tittade ner på honom. Jespö kunde nu se hur mannen såg ut men han kunde inte längre berätta det levande för någon. Jespö var död och låg på källargolvet i Masugnen. Några timmar senare hade man börjat leta efter den förvunne pojken.  Det man fann var fasansfullt. En man var död på ovanvåningen och pojken hade ramlat ner genom golvet och dött han också. I sin hand hade han en kniv och han var täckt med blod. Man sa att den lille pojken hade mördat och sen blivit straffad av Gud och dött han också.

 Eftersom Jespö dog och inte fick rättvisa fick han bli ett spöke som skulle se till att sanningen en dag skulle komma fram. Men det var inte förens 200 år senare som hans önskan kanske skulle komma till uppfyllelse. Hans idéer om ett Café hade inrättats några år efter hans död och Jespö visste vem som hade grundat det…


(det röda lilla huset är Masugnen!)



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0